Jag lever.
Idag kom den laskiga mannen fram for hundrade gangen och ville prata. Idag hade han kommit pa att jag var en san fin tjej, sa jag skulle fa en bra man och en fin familj, ja han kande det pa sig. Jag tackade och ville att han skulle ga. Jag vill inte ha nagra fler konstiga gurkskivor med majonas pa av dig! Jag vet inte hur man ska vara otrevig mot nagon sa otack trevliga varelese.
Det enda som cirkulerar i mitt huvud nu ar hur man ska fa tio dagar att kannas som tva. Jag vill hem nu, inte for att jag inte trivs utan for att jag vill kanna mig hemma, hemma i mitt eget hus.
En dalig ovana jag rakat borja med ar ocksa att ta en nittio minuters nap vid sex pa kvallen, det resulterar bara i att jag inte kan somna nar jag val ska lagga mig, men hur skont ar det inte att somna och vakna upp med hela trojan nerslemmad. Bara for att jag inte kunde somna holl jag pa att bli dodad av Shayla tolv pa natten for att hon trodde att det var jag som hade gjort hitler-mustasch pa henne kort. Nej du!