Varför är det alltid så svårt att säga hejdå, även fast man vet att vi ses snart igen. Så är det alltid mycket värre att vara den som står kvar, och vinkar, men jag anntar att det var min tur nu. Tårarna var nära, men jag bet ihop. Har iallfall varit toppen att Mamma, Pappa och Olle varit här, hur skönt är det inte att vara med familjen, dom som känner en allra bäst, bara vara den Lisa jag är. Men varför går tiden alltid för fort när man vill ha den som längst? Men det betyder iallfall att det var något bra.
Har iallfall visat den bästa delen av Texas, Wal Mart. Säger igen, Ica Maxi släng dig i väggen. Jag skulle kunna gå där i timmar, eller gör, lika gjorde familjen, dom har tamme fan allt! Eller som coach berätta för dom idag, Texas har allt förutom en djungel, så sant. 
Igår, fredag blev det buffalo wild wings, göttans, Pappa hitta fränaste cowboyhatten, sen så klart flanering på Wal Mart plus mys på hotellet. Idag var det lite Levelland och lite Lubbock sista svängen, Sonic, Starbucks och mitt egna lilla hak här i staden där jag bor.
Nu försöker jag mysa satan med svensk hederlig Marabou, men känner mig nog lite ensam., Men sånt går alltid över. Imorgon är en ny Söndag, en söndag jag aldrig provat på!

Det är alltid någon som ska ta kortet, självutlösare vart var du?