Jag vill lova att det går i ett nu.
Torsdag igen, det innebär att det är väldigt lite tid kvar tills man kommer hem till kära Sverige och alla kära igen. Jag längtar efter MammaPappa, jag längtar efter alla nu, så mycket att jag lätt skulle kunna klämma fram en tår fast jag inte är ledsen. Men 37 dagar det är ingenting, tiden går iallfall för fort.
Fin dag, jobbig träning och sen stendöd, men vi tog oss iallafall till walmart, kanske mest för att få se dom söta små valparna igen, ville stoppa en i ryggan för fan!
Väskan är packad för Oklahoma imorgon, jordgubbarna ligger här bredvid mig och här tänker jag stanna tills jag somnar, blir inte mycket mer ikväll.