Idag var jag och Malory och såg Dear John.
Det föll tårar, massa tårar, fina tårar.
Jag trodde aldrig jag skulle kunna börja gråta bland folk, men jag har släppt på den spärren, jag är ingen sten längre. Det var nog en sådan där trettonårs-grej, jag gråter inte.
Iallfall bästa filmen på länge.