Jag vad ska man säga, jag och Paulina har fått den minsta och största killen i laget efter oss. Självklart hör lillen till mig, och monstret till Paulina. Vad gör man åt sånt? Om jag inte minns fel så var det senast i lågstadiet någon kille drog mig i håret. Det bästa är nog att tala om att jag har en stor och stark svensk kille hemma.
Annars så har jag skrattat mig igenom succéduon, kan det bli roligare, nej. " Du kan självdö"

En annan sak jag la märke till idag är att jag inte kommer hinna ät lunch på tisdagar och torsdagar, hur ska dett gå, lisa med sin hunger. Tror nog inte att jag får gå tidigare från matten, på tal om matten, det är två mammor där.
Nu ska jag luta mig tillbaka och läsa mina sista sidor i Luftslottet som sprängdes. Kommer allt kännas lite tomt sen. Jag som har haft sällskap av Lisbeth i en månad nu.
Sov gott.