Imorgon blir det flyget till South Carolina för att äntligen springa sista cross country tävlingen, Nationals. Vi ligger så bra till att vi kan vinna som lag, känns as kul och as drygt. För det betyder att jag måste stå och kräkas när jag kommer i mål, annars har jag inte sprungit tillräckligt fort. Vad finns viljan för att utsätta sig för denna pina? Älska.

Egentligen bara onsdag, halvtid, men känns som veckan nästan är avklarad, det är bra, för jag känner mig bara närmare och närmare hemfärd, Jag längtar nu, jag längtar satan efter allt som har med hemma att göra. Till och med att bli tillsagd att flytta skorna från dörren, så pappa kommer förbi och fram, mamma skulle till och med kunna få tjata på mig att ta ner alla mina små attiraljer till mitt rum, och du dennis skulle kunna få be mig tvätta mina händer hundra gånger om, och bror min, be mig hålla käften för fan!
Jag vill komma hem och bara vara mig själv.