DYNGT KÅT OCH HUR HELIG SOM HELST.
Jag är bara så trött på hur superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva och utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistiskt sex när lille Jesubarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Nu ska jag jag äntligen läsa Mia Skäringers bok.
Nu ska jag jag äntligen läsa Mia Skäringers bok.
Kommentarer
Trackback
