September drar sig mot sitt slut, så gör också dagen, gör mig ingenting. Jag är redo för oktober.
Känner även att jag gjort mitt med läxor för dagen, ja nu ska det bara njutas av sista timmarna med chaite, choklad och jordnötter.

Det här med att längta är konstigt. När man inte är hemma så är det dom där mest vardagliga sakerna man längtar efter, inte julafton, inte partyn, inte kalas. Jag längtar efter att vakna på morgonen gå upp och möta pappa vid frukostbordet som redan är klar. Åka bil med Dennis. Dricka kvällskaffe i soffan med MammaPappa och Dennis. Få dom bästa pussarna av Wilma. Stå i köket och käka snacks medans man väntar på att lördagmiddagen ska bli klar. Att bara vara hemma.

Hur tar man vara på tiden när man längtar?